Peppar mig...
Men halv nio en fredagskväll känns det tungt och jag är trött, så himla trött.
Skulle egentligen hem till Amelie med Elin nu men bestämde mig för att ge böckerna en chans. Får se hur det går med koncentrationen annars kanske jag beger mig dit iaf.
Nu väntar det Psykosociala arbetet ivrigt på mig.
Nina Hemmingsson
"..and I wanna do ELIN!"
När denna bilen svängde in framför mitt hus i morse skuttade jag runt som ett barn i en godisbutik.
För i den satt Elin Sara Maria Bjärnstedt, dagens chaufför som tog sitt körkort igår!
Den här bruden var också med i partybilen till skolan(din tur nästa gång, Bitte)
Grattis Elin, du kör som en Gud!:*:*
Dagens komplimang:
/Bitte
Lördag.
KaffePluggPluggPlugg
KaffePluggKaffeKaffe
KaffePluggPluggKaffe
KaffePluggKaffeKaffe
KaffeAndasPlugg
KaffePluggKaffePlugg
KaffePluggPluggPlugg
KaffePluggKaffeKaffe
KaffePluggPluggKaffe
Tänkte bara
Några av mina närmaste och bästa mår inte så bra just nu och hur mycket jag än vill kan jag inte ställa allt till rätta, utan bara finnas här för er.
Jag skulle göra vad som helst för att få er värld på rätt håll igen.
Att förlora något. Ett minne, en känsla, ett hopp, en tid, en särskild tvåsamhet eller någon man älskar. Det är något av det värsta som finns. Det handlar om rädsla och det handlar om tomhet. För vad finns kvar? Saknad.
Det är viktigt att sakna. Det betyder att du är människa. Men det är också viktigt att efter en tid förstå att varje gång något töms ut, får du inte ett tomrum. Du får en möjlighet. En möjlighet att fylla på med något nytt. Du får en ny chans, ett nytt rum du får göra vad du vill med. En plats där du får placera vad du helst önskar. Energi att använda på annat. Just nu känns den tanken omöjlig, jag vet. Men jag vet också att förr eller senare så löser sig allt och långsamt fylls du på med liv igen igen. Det har du mitt ord på.
Jag ger er inte min morgon och inte min dag, ni får hela jävla jag.
Studentfest!
Dagen idag var långsam. Alla låg och kved efter mat i korridoren, noa var fortfarande full och min filosofirefletkion gick skit=( men det kan inte alltid gå bra! massa bra livemusik i meddan idag, bla Silage Generation med adam i spetsen(som nu är veckans student!)
Glöm inte tröjan till spexdagen imorgon alla L1:or.
Nattinatti
Sammanfattning
Det var ett tag sedan nu, men jag har faktiskt försökt att uppdatera utan lyckligt resultat. Hoppas att det funkar idag.
Mycket har hänt sen sist som är värt att nämna. Vår allas lilla ANNA har äntligen fyllt 18! Detta firades med middag innan studentfesten, tack så mycket:D sjukt rolig kväll btw, kanske den roligaste studentfesten hittils.
En annan nyhet i mitt liv är att jag tack vare Lone hittat mitt nya kall: Capoeira. Den brasilianska kampsporten. Har dock väldigt mycket att lära, missade mitsen sist och satte istället en spark mellan benen på min 15-åriga träningspartner. Måste jobba på kroppskontrollen....
Det här är då målet för våren 2008...
Tack så mycket Amelie för i fredes, jättemys med väldigt god mat och trevligt folk, tack hanna för skjutsen dit och hem eftersom DU tagit körkort!! GRATTIS!
-Fylletaxi AB
Fyfan vad du är bra
Grattis till denna grymma tjejen som klarade teorin idag!:D
Tio i elva-tankar
sitter i skolan, börjar inte förren elva men emma, bitte o jag var här vid nio p.g.a. projektarbetet.....jag behöver verkligen kaffe, var är min ella? min magkänsla säger att hon är sjukt sugen på kaffe just nu. jag känner det inombords...
amelie, hur löste du ditt klänningsproblem? vad ska man sätta på kroppen på lördag? är rätt sugen på att låta anna-frida sy upp en kreation, men jag vet inte om jag hinner hitta tyg...
nu ska jag gå och leta upp min blonda lilla vän
ciao!
Ni är optimala
Det här med beslutsångest, som är ett väldigt kännt fenomen hos mig som de flesta av er känner till. Den där jobbiga osäkerheten, som egentligen handlar om att alltid vilja ha det optimala.
Min mamma och jag är väldigt lika, på många sätt. Men det slog mig främst igårkväll på ett plan jag aldrig tänkt förut. Hon ville jag skulle hjälpa henne med att välja en ny matta till vardagsrummet, då hon har släpat hem cirka 30 tygprover från alladins mattor eller nåt..Jag bestämde mig snabbt för min favorit och hävdade att denna var bäst. Men när hon sedan bett om min åsikt ifrågasätter hon den flera gånger och slänger ur sig saker som:
-Är du verkligen heeeeeeeelt säker på att den är bäst....du tycker verkligen inte att denna är finare, helt säker?
Jag kommer till poängen, jag lovar.
Det jag menar är att hon inte bara diskuterar med mig mig vilken matta hon ska ta, utan hon vill få bekräftelse om att det val hon gör verkligen är det allra bästa hon någonsin kan få. För det är så vi fungerar, vi två, det ligger i släkten. Att inte kunna bestämma sig handlar om rädlan att du kan missa något bättre. När jag frågar om hjälp att bestämma mig vill jag få bekräftelse att det jag innerst inne vill verkligen är rätt. För jag litar inte tillräckligt på mig själv.
Det har nu slagit mig att det inte fungerar att tänka så. Visst kan man fungera som en konsekvensetiker och göra dina val efter de bästa konsekvenserna, men går det till överdrift lägger du onödig tid på att fundera på saker du ändå aldrig kommer få reda på iallafall. Gör ett val, och bestäm dig för att det var det bästa just för dig, för du gjorde det. Kommer du sedan på att det var fel val, okej. Tänk, lär, skratta åt det och gå vidare. För det är det som är livet.
Var det inte det vi sa att 2008 skulle handla om? Att sluta älta saker. Sådana du har gjort eller har framför dig. Du kan inte göra något åt det iallafall. Som Hanna skulle sagt: Skiit i det!
Har redan nu märkt att vi första veckan efter praktiken är sönderstressade och bara ser plugget framför oss. Det jag är mest rädd för är att vi kommer stänga in oss i någon stresskupol och glömma bort varandra sista terminen av gymnasiet. Visst ska vi satsa på plugget och göra bra ifrån oss. Men vi måste må bra under tiden.
Det är nu vi behöver varandra som mest, det är nu vi ska dela allt vi inte kommer göra efter gymnasiet, det är nu vi ska ta vara på det vi har innan det försvinner. Det är dags att sluta älta!
Jag vill gå efter filosofin lev innan du dör, lev i nuet. Men det är svårt att göra det ensam, man känner sig lätt så dum då. Låt sista terminen i gymnasiet bli oförglömlig. För våran skull: lev in våren med mig.
Kärlek /M
AMANDA
äntligen är din dag här, är så fruktansvärt glad för din skull. hoppas det blir den bästa i ditt liv ♥
Studentfestens drottning nr 1!!!
Livet själv
Tack.
/M
Communication Breakdown
Bloggen var det, ja. Ibland undrar jag ens varför jag har kvar den?
Just nu är livet en enda jävla röra. Ungefär som mitt rum, och jag orkar inte bry mig.
Den här hösten har gjort mig till något som jag inte var förut, och jag gillar det inte.
Är lite rädd att den där drömmen har inträffat.. Om mitt alien-jag som skickade sms från rymden.
"Imorgon tar jag över din kropp, din slyna"
Dessa drömmar...
Vad jag önskar mig i julklapp är några dagar ensam, långt bort någonstans. Utan några människor överhuvudtaget.
Behöver tänka över mitt liv.
/M
Skitsnack jag sällan säger.
Jag älskar att skriva men hatar att bli dömd. Hur fan ska det gå ihop i framtiden?
Frågan är om jag verkligen gillar att skriva, eller om det i brist på annan talang blir min enda säkerhetslina.
Jag är rädd att bli glömd av folk som inte är rädda att glömma.
Jag vill inte att ni går för att jag håller tyst, men jag är för snäll för att säga ifrån.
Jag är rädd för att en dag vakna upp och inte komma ihåg.
Men jag är rädd för att minnas.
Jag hatar att bestämma mig, jag vill kunna ligga i skarven ifall att.
Jag är frusrerad över att behöva förklara för någon som inte tror på mitt ord.
Jag är rädd för att sörja men jag vill inte glömma.
Jag vill vakna upp med ett leende på läpparna oftare.
Jag är förbannad över att skriva massa strunt.
Men jag måste bara.
Varsågod.
Imorgon sker festen i Gbg
nu sitter jag här.
inte ens en dag kvar.
ett år av längtan, 2 timmar kvar.
det här är sista gången jag skriver ett blogginlägg som sjuttonåring. o jag pratade precis med amanda för sista gången som sjuttonåring. vi kom fram till att vid tolvslaget inatt kommer det förmodligen ske väldigt skumma saker. hon blev lite rädd för att hon inte skulle känna igen mig. jag kommer bli en ny människa, en aning vildare, lite mer...vuxen?
så farväl gamla uttjatade 17 och välkommen mitt liv som 18. Det känns rätt gött faktiskt.
vi två, sjutton år.
men inte så länge till! håll ut<3
Godnatt världen, vi ses imorgon, lite galnare än vanligt;)
/martina
i valet och kvalet...
grattis till körkortet petra!!
trubaduren i mig
efter en mycket lång men innehållsrik dag är man hemma igen. sängen kallar på mig men jag mååste verkligen läsa religionen..men palla. jag tror min skolmotivation försvann med sommarlovet.
martin lärde mig precis världens bästa låt på gitarr: "Tiger lou-You can't say no to me" eller tja, lärde mig kanske är fel ord, krävs ju liite träning och en aning mer gitarrhud på fingrarna innan den sitter kan jag säga. har stora sprickor i fingertopparna efter typ två minuters plock. mina pianofingrar är inte vana vid sådana hårda tag. så det så.
på tal om gitarrer så var adam sjuk idag. saknade hans skönsång i korridoren=( vi måste faktiskt börja jamma snart så det blir någon musik till vett o etikett middagen!
En ny dag
innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft
SP05L1- idrottar hellre än bra
i fredes drogs hela sp05l1 iväg till slottmöllan där klätterväggarna väntade på oss. och för att vara en vanlig samhällsklass tyckte jag att vi skötte oss riktigt bra..ingen köttade sig i fläkten iallafall, det hade ju varit tråkigt.eller hur bitte?;)
blev också påmind om en liten incident från förra året:
-tjejer kan ni kolla om jag har fått kalk på ryggen?
(bitte och jag kollar inte på ryggen av någon anledning, utan på partiet längre ner)
-ryggen sa jag, RYGGEN!
jag älskar klättring;D
btw:
grattis till den här lilla filuren till höger som tog sitt körkort häromdagen!
