Som i nån slags koma.
Förstår egentligen inte varför jag gick in just här, av alla ställen. Men jag antar att man måste vända sig någonstans. När jag till slut inte visste åt vilken riktning jag skulle vrida min stackars kropp, är det här jag hamnade.
Jag är 19, snart 20. Och jag skulle kunna skylla allting på en kris. Allt som jag själv vänder upp och ner på, allting som jag stöter bort från mig. Den första krisen efter tonåren. Men fan heller, jag har ingen ångest av att bli 20. Eller...?
Jag är ofta trött, jag längtar efter att gå och lägga mig och sova. Ändå vill jag vara vaken mer än jag kan. För jag vill komma på det. Vill komma på vad som är bäst.
Kanske tänker jag för mycket, kanske vågar jag för lite. Kanske har jag någonstans mellan kaffegrut och elaka kunder glömt vart jag skulle. Och tröttnat.
Jag är arg och trött. Men hur fan hamnade jag här?
Det kanske är en kris trots allt.
Eller så sover jag bara.
Jag är 19, snart 20. Och jag skulle kunna skylla allting på en kris. Allt som jag själv vänder upp och ner på, allting som jag stöter bort från mig. Den första krisen efter tonåren. Men fan heller, jag har ingen ångest av att bli 20. Eller...?
Jag är ofta trött, jag längtar efter att gå och lägga mig och sova. Ändå vill jag vara vaken mer än jag kan. För jag vill komma på det. Vill komma på vad som är bäst.
Kanske tänker jag för mycket, kanske vågar jag för lite. Kanske har jag någonstans mellan kaffegrut och elaka kunder glömt vart jag skulle. Och tröttnat.
Jag är arg och trött. Men hur fan hamnade jag här?
Det kanske är en kris trots allt.
Eller så sover jag bara.
