Martina

Jag har minst sex inlägg jag aldrig publicerat på blogg. Och ännu fler jag aldrig sparat.
Jag älskar att skriva men hatar att bli dömd. Hur fan ska det gå ihop i framtiden?
Frågan är om jag verkligen gillar att skriva, eller om det i brist på annan talang blir min enda säkerhetslina.
Jag är rädd att bli glömd av folk som inte är rädda att glömma.
Jag vill inte att ni går för att jag håller tyst, men jag är för snäll för att säga ifrån.
Jag är rädd för att en dag vakna upp och inte komma ihåg.
Men jag är rädd för att minnas.
Jag hatar att bestämma mig, jag vill kunna ligga i skarven ifall att.
Jag är frusrerad över att behöva förklara för någon som inte tror på mitt ord.
Jag är rädd för att sörja men jag vill inte glömma.
Jag vill vakna upp med ett leende på läpparna oftare.

Jag är förbannad över att skriva massa strunt.
Men jag måste bara.


Varsågod.